smulansmatte

Idag är jag på lite bättre humör för att skriva på min blogg. Men det har varit en svår vecka.I tisdags förmiddag var jag och hälsade på min gamle far på ett äldreboende i Vetlanda han var på Rehabavd. där. När jag kom fick jag veta att han inte mådde speciellt bra så de frågade mej om jag kunde stanna en stund. Jag åkte hem med min make till Sävsjö och ringde min dotter och frågade om hon ville följa med mej in till morfar. Min son var hos henne för han hade tidigare på morgonen varit med om en krock med ett vildsvin, en liten galt, så även han följde med in till pappa. Vi kom in och han låg i sin säng men när jag frågade honom om han kände igen min röst (detta frågade jag honom några gånger innan jag fick ett svar) så log han till slut och då förstod jag att han visste att jag var där. Han låg stilla och sov mest hela tiden, han fick morfin mot värken han hade. Vi satt där ett par timmar och åkte sedan hem var och en till sitt. Kvällen gick men precis när jag skulle släcka och sova ringde telefonen och det var ifrån rehab där pappa låg. De meddelade mej att pappa hade somnat in och att han inte var i livet längre. Jag blev mycket ledsen men tog mej i kragen och trots den sena timmen ringde jag min dotter och meddelade den tråkiga nyheten. Det var väl inte oväntat men det känns väldigt tomt efter pappa. På onsdagsmorgonen åkte jag och min kära dotter in till Norrgården för att ta farväl av pappa. Han låg så fint i sin säng, han såg så fridfull ut, ett ljus var tänt och en bibel framlagd vid hans säng. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna  för det är så svårt när man inte kan säga det man vill till någon man håller av och älskar. Nu har jag varken mor eller far kvar i livet, det enda jag har är minnen av dem. Jag vet att mamma och pappa har återförrenats.

Vi binder en krans av minnen

de vackraste och finaste vi har.

Vi vet att de aldrig skall vissna

hos oss är Du alltid kvar.

Mor har räckt Dig handen

Du har fattat den.

På den andra stranden.

Har ni mötts igen.

Vila ifrid Kära pappa. Hälsa mamma ifrån oss alla som är kvar. Jag kommer alltid att minnas Er ni skall alltid en plats i mitt hjärta ha. Det känns så svårt att ni inte finns men jag vet att ni får det bra i Nangiala. Vi ses där en gång.Farväl Er dotter Margaretha