Idag har jag och min dotter varit i kyrkan. Det har varit tacksägelse för min käre far. Man läser upp hans namn och dödsdatumet. Det var en mycket svår stund för mej och även för min dotter. Jag saknar min far så mycket, jag saknar även min mor för jag hann inte bearbeta sorgen efter henne eftersom jag hade min far att tänka på då. Nu har mina tankar kommit tillbaka till min mor och jag har börjat sörja henne mer nu när min far också har gått ur tiden. Jag blev adopterad som liten och har levt mitt liv tillsammans med dem. Jag har inte alltid varit den dotter som de önskade sig men på äldre dar hade vi mer kontakt med varandra. När mina barn föddes var de jätte glada. När jag efter 19 år skilde mej från barnens far blev mor och far väldigt ledsna och kunde inte förstå varför. Men ibland är livet svårt att förstå. Vi hade vuxit ifrån varandra jag hade inte fyllt 20 när jag gifte mej. Min mor och far fick tillåta att jag gifte mej. Vi levde lyckliga i 19 år. Jag gifte om mej med en annan man, och vi var gifta i nästan 8 år men han var inte rätt för mej. Han hade lite lätt för att ta till spriten och när han drack var han jobbig. Att jag inte fortsatte leva med honom berodde på att han ljög för mej om det mesta. Jag orkade inte med hans lögner och historier om allt och inget. Jag känner att det var många som tyckte att han var fel för mej. Jag mötte ännu en man som jag fick förtroende för. Vi gifte oss 2001 och har levt lyckliga sedan dess. Vi har haft det svårt ibland men det har vi klarat av och jag hoppas att vi kommer att leva resten av vårt liv tillsammans.

Som jag skrev innan så saknar jag mina föräldrar oerhört mycket det känns så konstigt att inte ha dem att prata med när man behöver. Jag vet inte hur det kommer att bli när allt är över efter begravningen och bouppteckningen. Men den dagen den sorgen. Det känns så tomt när man inte har dem hos sig. Men jag hoppas och tror att jag har mina barn och att de accepterar mej som jag är. Jag älskar mina barn och barnbarn och min make över allt annat här på jorden. Hoppas att det är ömsesidigt. Man måste ta vara på det man har medan man lever för sedan är det försent.

Än en gång tack för det vackra du skrivit i din blogg kära dotter. Du ska veta att du är en stor tröst för mej i min stora sorg. Saknar far och mor jätte mycket, det känns så svårt att inte ha dem kvar men jag hoppas och tror att de har fått mötas igen och att de får det bra tillsammans. Älskar Er mor och far. Kramar från Margaretha.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja nu har vi varit på begravning. I torsdags var vi i kyrkan och tog farväl av pappa. Det var väldigt högtidligt och stämningsfullt. Min käre far har varit med och sjungt i manskör sammanlagt 75år. Han började sjunga när han var 15 år i Karlskrona. D...

Ja nu är jag tillbaka igen, det är ett tag sedan sist som jag var här och skrev något nu, men som jag har berättat tidigare har jag fått sorg i familjen. Det är jätte jobbigt att ha mistat min far. Han var ett stort stöd för mej och jag saknar honom ...

Kära Pappa!   ETT LÅNGT OCH RIKT LIV HAR UPPHÖRT. DU FICK LEVA I NÄSTAN 95 ÅR. DU SKULLE HA FYLLT DET DEN 26/9. MEN DU FICK SOMNA STILLA UTAN VÄRK OCH PLÅGOR. DITT LIV HAR VARIT HÄNDELSERIKT PÅ MÅNGA SÄTT. DITT ARBETE I LIVET HAR VARIT VID STATENS JÄ...

Idag är jag på lite bättre humör för att skriva på min blogg. Men det har varit en svår vecka.I tisdags förmiddag var jag och hälsade på min gamle far på ett äldreboende i Vetlanda han var på Rehabavd. där. När jag kom fick jag veta att han inte mådd...

Hej alla bloggvänner. Jag har inte glömt att skriva om ni tror det men jag har haft fullt upp hela veckan. Våran speedwayklubb har haft läger för ungdomar som kör speedway. Jag och gubben har varit inne och hjälpt till med starter. Jag har instruerat...