Ja nu är jag tillbaka igen, det är ett tag sedan sist som jag var här och skrev något nu, men som jag har berättat tidigare har jag fått sorg i familjen. Det är jätte jobbigt att ha mistat min far. Han var ett stort stöd för mej och jag saknar honom oerhört. Han var lite glömsk den sista tiden men han kände igen mej och min familj när vi hälsade på honom. När han ramlade och bröt lårbenet blev han aldrig sig själv igen. Jag ringde flera gånger i veckan och pratade med honom och hälsade på honom så ofta jag bara kunde. Vi fick problem med bilen så jag hade ingen möjlighet att åka in till Vetlanda men så fort vi fick bil så var jag där. Som jag tidigare har skrivit var min dotter och hennes familj och hälsade på honom också. Han tyckte det var roligt att få besök. Men nu har vi inte pappa kvar att besöka och det blir långt att åka till gravplatsen. Jag kommer att tända ljus för mina föräldrar och tänka på dem varje dag. När jag/vi  har möjlighet kommer vi att köra de 15milen som det blir till graven för att minnas tiden vi har haft tillsammans. Jag vet att det blir tomt när det kommer till födelsedagar och jular att inte ha dem kvar att åka till med en present eller en blomma men tankarna på dem kommer alltid att finnas kvar. Det var inte alltid vi hade samma åsikter men vi hann i alla fall prata ut om problemen som fanns innan jag miste dem. Det känns väldigt tomt och svårt att åka igenom Myresjö där de bott i50år och det kommer att kännas länge, för jag kommer aldrig att glömma min barndomstid och alla bekymmer de hade med mej. Tårarna trillar på mina kinder och jag har svårt att skriva och det kommer jag att ha länge än. Livet måste gå vidare men det kommer att ta tid att smälta att de inte finns hos oss längre. Jag hann aldrig sörja min mor när hon gick bort för drygt fyra år sedan för då hade jag ju min pappa att ta hand om. Nu när ingen av dem finns hos oss har jag börjat tänka även på min mor och tårarna kommer tillbaka i mina ögon och jag saknar dem båda oerhört. Jag vet att min dotter och son också saknar dem mycket. Min mor tyckte väldigt mycket om min dotter och hon hade önskat att få se hennes barn. Hon fick bara uppleva hennes store son de andra barnen fick hon ej träffa. Min dotter väntade den näst störste sonen när mor gick bort. Men jag tror att hon kan se hennes barn från sin himmel. Min far fick träffa alla hennes barn så de minns honom alla fyra. De kommer att följa med på jordfästningen i kyrkan men förmodligen inte till begravningsplatsen. Jag hoppas och tror att min dotter i alla fall följer med för jag behöver hennes stöd då och det känns tryggt att ha mina barn vid min sida i denna svåra stund. Tack kära mor och far för allt ni har gjort för mej och min familj och jag hoppas ni har mötts på den andra sidan och att ni får ha det bra tillsammans. Tack än en gång för allt. Saknaden är stor och ni kommer alltid att leva i mitt hjärta. Jag älskar er. MVH. er adoptivdotter Margaretha