Ja nu har vi varit på begravning. I torsdags var vi i kyrkan och tog farväl av pappa. Det var väldigt högtidligt och stämningsfullt. Min käre far har varit med och sjungt i manskör sammanlagt 75år. Han började sjunga när han var 15 år i Karlskrona. De sista 50 åren har han sjungt i Vetlandamanskör. De var med och sjöng på begravningen och det var väldigt vackert. På fredagen åkte jag och min make, dotter, dotterson och son ner till Hjortsberga kyrka för jordfästning. Nu har min kära mor och far kommit tillbaka till varandra. Jag hoppas och tror att de har fått mötas igen. Där de ligger begravda gifte de sig för 69 år sedan, men de fick inte vara tillsammans i livet i mer än ca 65 år men det är inte dåligt. Hur många äktenskap håller så länge idag. Jag tror inte att det är många i alla fall. Det är för mycket oro i vår värld för att man ska kunna leva lycklig i alla år. Jag lyckades inte leva lycklig med min första make men vi var gifta i 19 år. Min andre make var jag gift med i 7 och ett halvt år. Min nuvarande make och jag har varit gifta i 8 år den 29/9 och vi är fortfarande lyckliga tillsammans. Men det är jobbigt ibland när inte ekonomin räcker till vad den ska. Hoppaas bara att det kommer att ändra sig någon gång för man vill ju inte vända på slantarna hela tiden.

Som sagt var så har jag inga föräldrar kvar i livet och det är jätte jobbigt. Jag saknar dem så fruktansvärt mycket. Tårarna kommer och går men livet måste går vidare ändå. Men jag misstänker att det kommer att ta tid att komma över förlusten av sina kära föräldrar. Nu orkar jag inte skriva mer ikväll men jag ska försöka återkomma igen när jag känner mej lite piggare.

Jag har mycket att göra en tid framöver. Det blir ju bouppteckning efter mina föräldrar och det kommer nog inte att bli så lätt. Min bror och jag är väl inte de bästa vänner. Han har aldrig accepterat mej som sin syster. Men i mina föräldrars testamente står det att vi två ska dela lika. Ja man får väl se hur det går med det. Jag har i alla fall lovat städa lägenheten när vi är färdiga och det måste vara klart till den sista september. Ja ni som läser min blogg förstår nog om jag inte är inne och skriver på ett tag. Hur som helst så kommer jag att höra av mej så fort jag får tid till det..Ha det jätte bra mina vänner på bloggen. Jag finns även på facebook om det är någon som är intresserad. Ha det så bra tills vi hörs igen kramar från smulansmatte.

Ja nu är jag tillbaka igen, det är ett tag sedan sist som jag var här och skrev något nu, men som jag har berättat tidigare har jag fått sorg i familjen. Det är jätte jobbigt att ha mistat min far. Han var ett stort stöd för mej och jag saknar honom oerhört. Han var lite glömsk den sista tiden men han kände igen mej och min familj när vi hälsade på honom. När han ramlade och bröt lårbenet blev han aldrig sig själv igen. Jag ringde flera gånger i veckan och pratade med honom och hälsade på honom så ofta jag bara kunde. Vi fick problem med bilen så jag hade ingen möjlighet att åka in till Vetlanda men så fort vi fick bil så var jag där. Som jag tidigare har skrivit var min dotter och hennes familj och hälsade på honom också. Han tyckte det var roligt att få besök. Men nu har vi inte pappa kvar att besöka och det blir långt att åka till gravplatsen. Jag kommer att tända ljus för mina föräldrar och tänka på dem varje dag. När jag/vi  har möjlighet kommer vi att köra de 15milen som det blir till graven för att minnas tiden vi har haft tillsammans. Jag vet att det blir tomt när det kommer till födelsedagar och jular att inte ha dem kvar att åka till med en present eller en blomma men tankarna på dem kommer alltid att finnas kvar. Det var inte alltid vi hade samma åsikter men vi hann i alla fall prata ut om problemen som fanns innan jag miste dem. Det känns väldigt tomt och svårt att åka igenom Myresjö där de bott i50år och det kommer att kännas länge, för jag kommer aldrig att glömma min barndomstid och alla bekymmer de hade med mej. Tårarna trillar på mina kinder och jag har svårt att skriva och det kommer jag att ha länge än. Livet måste gå vidare men det kommer att ta tid att smälta att de inte finns hos oss längre. Jag hann aldrig sörja min mor när hon gick bort för drygt fyra år sedan för då hade jag ju min pappa att ta hand om. Nu när ingen av dem finns hos oss har jag börjat tänka även på min mor och tårarna kommer tillbaka i mina ögon och jag saknar dem båda oerhört. Jag vet att min dotter och son också saknar dem mycket. Min mor tyckte väldigt mycket om min dotter och hon hade önskat att få se hennes barn. Hon fick bara uppleva hennes store son de andra barnen fick hon ej träffa. Min dotter väntade den näst störste sonen när mor gick bort. Men jag tror att hon kan se hennes barn från sin himmel. Min far fick träffa alla hennes barn så de minns honom alla fyra. De kommer att följa med på jordfästningen i kyrkan men förmodligen inte till begravningsplatsen. Jag hoppas och tror att min dotter i alla fall följer med för jag behöver hennes stöd då och det känns tryggt att ha mina barn vid min sida i denna svåra stund. Tack kära mor och far för allt ni har gjort för mej och min familj och jag hoppas ni har mötts på den andra sidan och att ni får ha det bra tillsammans. Tack än en gång för allt. Saknaden är stor och ni kommer alltid att leva i mitt hjärta. Jag älskar er. MVH. er adoptivdotter Margaretha

Kära Pappa!

ETT LÅNGT OCH RIKT LIV HAR UPPHÖRT. DU FICK LEVA I NÄSTAN 95 ÅR. DU SKULLE HA FYLLT DET DEN 26/9. MEN DU FICK SOMNA STILLA UTAN VÄRK OCH PLÅGOR. DITT LIV HAR VARIT HÄNDELSERIKT PÅ MÅNGA SÄTT. DITT ARBETE I LIVET HAR VARIT VID STATENS JÄRNVÄGAR ÄNDA TILL PENSIONEN. DU HAR VARIT STINS OCH STÅTT VID TÅGEN OCH VINKAT AV DEM NÄR DE SKULLE LÄMNA PERRONGEN. JA DU HAR ARBETAT MED OLIKA SAKER INOM SJ. DIN SISTA ANSTÄLLNING HADE DU VID STATIONEN I VETLANDA DÄR DU TOG EMOT SKADAT GODS. DU ARBETADE TILLS DU VAR 65 ÅR.

DINA FRITIDSINTRESSEN HAR VARIT MANSKÖRSSÅNG, FOTBOLL MIF I MYRESJÖ, KYRKOKÖRSMEDLEM OCH DIN FAMILJ.

DU SKÖTTE KLIPPBOKEN I MYRESJÖ, DU KLIPPTE ALLTSÅ UT BILDER OCH NOTISER OM ALLT VAD SOM HÄNDE, DU TOG MED MEJ PÅ FOTBOLLSMATCHER BÅDE HEMMA OCH BORTA. JAG FICK ÄVEN HJÄLPA TILL MED ATT SÄLJA GODIS PÅ VÅRA HEMMAMATCHER. DU SKÖTTE DETTA ARBETE MED STOR GLÄDJE, ÄNDA TILL DU VAR 90 ÅR DÅ TYCKTE DU ATT DU INTE KLARADE AV DET LÄNGRE. DU VAR HEDERSMEDLEM I MIF OCH HADE FRITT INTRÄDE TILL ALLA HEMMAMATCHER. JAG VAR MED DEJ PÅ ETT PAR MATCHER EFTER DET ATT MOR HADE GÅTT BORT. MEN TIDIGARE OM ÅREN GICK DU HEMIFRÅN VARJE MATCH OCH DET GJORDE INGET OM DET REGNADE. OM MAN RINGDE HEM OCH DU INTE VAR HEMMA SÅ SA ALLTID MAMMA ATT DET ÄR JU FOTBOLL IDAG SÅ DÅ FÖRSTÅR DU VÄL VAD  PAPPA ÄR. JA DET FÖRSTOD MAN JU, MEN DE SISTA ÅREN ORKADE DU INTE GÅ ELLER ÅKA DIT DU TYCKTE DET VAR FÖR STIMMIGT. MEN TRO INTE ATT PAPPA INTE BRYDDE SIG, HAN LÄSTE ALLT SOM STOD I TIDNINGEN OCH HAN VISSTE HUR DE LÅG TILL I SERIEN. FAST HAN VAR TVUNGEN ATT SKRIVA UPP DET FÖR ANNARS GLÖMDE HAN BORT DET LIKA FORT SOM HAN HADE LÄST OM DET. JA DU PAPPA DU BÖRJADE BLI LITE GLÖMSK MEN DU KOM IHÅG DET SOM HADE VARIT. JA, DU KUNDE LÄSA UPP ALLA STATIONER SOM DU HADE ARBETAT PÅ IFRÅN BLEKINGE TILL SMÅLAND. DU VAR HELT FANTASTISK. NÅGOT DU INTE KLARADE AV VAR ATT LAGA MAT. JAG MINNS EN GÅNG NÄR MOR LÅG SJUK OCH DU SKULLE LAGA MAT TILL MEJ OCH DIG SJÄLV. MAMMA TALADE OM PRECIS HUR DU SKULLE GÖRA MEN ÄNDÅ KOM DU IN TILL MOR VID SÄNGEN MED VISPEN I DEN ENA HANDEN OCH GRYTAN I DEN ANDRA OCH FRÅGADE MOR VAD SKA JAG GÖRA NU ALLT MJÖL SITTER JU PÅ VISPEN. MOR SKRATTADE OCH SA ATT HAN VAR TVUNGEN ATT HÄLLA I VÄTSKA FÖR ATT FÅ DEN TUNN OCH FÖR ATT DET SKULLE KUNNA BLI NÅGON SÅS. DET VAR FÖRSTA OCH SISTA GÅNGEN HAN FÖRSÖKTE LAGA MAT. DET ÄR INTE SÅ LÄTT ATT FIXA SÅDANT NÄR MAN HAR VARIT VAN VID ATT FÅ ALLT SERVERAT. MOR VAR EN DUKTIG MATLAGERSKA HON ARBETADE PÅ FINA STÄLLEN SOM UNG OCH HON VAR ÄVEN KOKERSKA PÅ MYRESJÖHUS RESTAURANGEN I FLERA ÅR. SÅ PAPPA OCH VI ANDRA HAR ALLTID FÅTT GOD MAT SERVERAD. SEDAN MOR GICK BORT HJÄLPTE JAG PAPPA ATT LAGA MAT VARJE DAG I FLERA MÅNADER, MEN JAG TYCKTE DET BLEV LITE JOBBIGT ATT ÅKA VARJE DAG SÅ TILL SLUT FICK HAN MAT FRÅN BROBYGÅRDEN I LANDSBRO.

PAPPA HAR SOM SAGT VAR VARIT MEDLEM I MANSKÖRER DEN SISTA HAN VAR MEDLEM I VAR VETLANDA MANSKÖR. HAN VAR ANDRETENOR. JAG OCH MINA KÄRA HAR VARIT OCH LYSSNAT TILL HANS SÅNG ETT ANTAL GÅNGER.

VARJE VALBORGSMÄSSOAFTON SJÖNG HAN PÅ TORGET MED MANSKÖREN OCH SEDAN VID ELDEN. JA, HAN FORTSATTA SEDAN HEM TILL MYRESJÖ OCH SJÖNG TILLSAMMANS MED KYRKOKÖREN VID HEMBYGDSFÖRENINGENS VÅRBRASA. DEN FÖRSTA MAJ ÅKTE HAN TILLSAMMANS MED MANSKÖREN TILL OLIKA ÄLDREBOENDEN OCH SJUKHUS OCH SJÖNG VÅRSÅNGER FÖR DE GAMLA. MEN NU HÖRS INTE PAPPAS TENORSTÄMMA LÄNGRE EN RÖST HAR SLUTAT LJUDA. MAN KAN INTE HÖRA DEN LÄNGRE OCH DET KÄNNS TRIST. MEN KANSKE MIN MOR FÅR HÖRA HONOM SJUNGA IGEN. JAG HOPPAS ATT DE HAR FUNNIT VARANDRA IGEN. JAG VET ATT DU INTE ORKADE VARA MED KÖREN LÄNGRE DEN SISTA TIDEN MEN DIN STÄMMA HÖRDES HEMMA OCH DU SJÖNG ÄVEN INNE PÅ NORRGÅRDEN INNAN DU BLEV TRÖTT OCH INTE ORKADE SITTA UPPE. DU SATT I EN RULLSTOL FÖR DU HADE RAMLAT HEMMA I SÄNGKAMMAREN OCH BRYTIT DITT LÅRBEN. EFTER OPERATION OCH EN TID PÅ SJUKHUSET KOM DU TILL REHAB PÅ NORRGÅRDEN DÄR DU FICK SLUTA DINA DAGAR.

MIN DOTTER BEATRICE OCH MIN SON MARTIN VAR MED MEJ INNE OCH HÄLSADE PÅ DEJ PÅ EFTERMIDDAGEN SAMMA DAG SOM DU FICK SOMNA. JAG SATT OCH HÖLL DEJ I HANDEN OCH FRÅGADE DEJ ETT ANTAL GÅNGER OM DU KÄNDE IGEN MEJ, EFTER ETT TAG NICKADE DU OCH LOG. JAG KÄNDE ATT DU VISSTE ATT VI VAR HOS DEJ. MEN JAG FÖRSTOD OCKSÅ ATT DU VAR VÄLDIGT TRÖTT. DU HADE INTE ÄTIT NÅGON MAT PÅ EN VECKA UTAN BARA DRUCKIT OCH ÄTIT LITE KRÄM. DEN SISTA TIDEN VARKEN ÅT ELLER DRACK DU NÅGOT. DU FICK VÄNDAS I DIN SÄNG OCH DU FICK SPRUTOR MOT DIN VÄRK. DET KÄNDES VÄLDIGT SVÅRT ATT GÅ IFRÅN DEJ, MEN PERSONALEN TYCKTE ATT VI KUNDE KOMMA TILLBAKA SENARE. DE LOVADE RINGA OM DET BLEV NÅGON FÖRÄNDRING. JAG RINGDE IN ETT PAR GÅNGER PÅ KVÄLLEN MEN DET VAR INGEN FÖRÄNDRING HAN SOV LUGNT OCH STILLA. PRECIS NÄR JAG SKULLE GÅ OCH LÄGGA MEJ RINGDE TELEFONEN OCH DET VAR FRÅN NORRGÅRDEN, NATTPERSONALEN MEDDELADE MEJ KLOCKAN 23:55 ATT DU HADE SOMNAT STILLA. JAG BEHÖVDE INTE KOMMA IN PÅ NATTEN UTAN JAG KUNDE VÄNTA TILL ONSDAGEN. JAG OCH MIN DOTTER ÅKTE IN FÖR ATT TA ETT SISTA FARVÄL AV DEJ KÄRE FAR. MIN BROR KOM OCKSÅ DIT OCH SA ADJÖ.

MOR HAR STRÄCKT UT HANDEN

FAR HAR FATTAT DEN.

PÅ DEN ANDRA STRANDEN

HAR DE MÖTTS IGEN.

DET ÄR MED STOR SAKNAD JAG TÄNKER PÅ DEJ, MEN JAG VET ATT DU HAR FÅTT RO NU. DU LÄMNAR OSS ALLA I STOR SORG OCH SAKNAD, MEN DITT MINNE LEVER FÖR ALLTID HOS MEJ OCH DU FINNS ALLTID I MITT HJÄRTA. JAG TROR ATT DU OCH MOR HAR FÅTT ÅTERSE VARANDRA OCH ATT NI HAR DET BRA. JAG HOPPAS OCH TROR ATT VI OCKSÅ FÅR MÖTAS EN GÅNG I NANGIALA. VILA I FRID. FARVÄL PAPPA SAKNADEN ÄR STOR DIN DOTTER MED FAMILJ ÖNSKAR DEJ EVIG RO.

Idag har jag och min dotter varit i kyrkan. Det har varit tacksägelse för min käre far. Man läser upp hans namn och dödsdatumet. Det var en mycket svår stund för mej och även för min dotter. Jag saknar min far så mycket, jag saknar även min mor för jag hann inte bearbeta sorgen efter henne eftersom jag hade min far att tänka på då. Nu har mina tankar kommit tillbaka till min mor och jag har börjat sörja henne mer nu när min far också har gått ur tiden. Jag blev adopterad som liten och har levt mitt liv tillsammans med dem. Jag har inte alltid varit den dotter som de önskade sig men på äldre dar hade vi mer kontakt med varandra. När mina barn föddes var de jätte glada. När jag efter 19 år skilde mej från barnens far blev mor och far väldigt ledsna och kunde inte förstå varför. Men ibland är livet svårt att förstå. Vi hade vuxit ifrån varandra jag hade inte fyllt 20 när jag gifte mej. Min mor och far fick tillåta att jag gifte mej. Vi levde lyckliga i 19 år. Jag gifte om mej med en annan man, och vi var gifta i nästan 8 år men han var inte rätt för mej. Han hade lite lätt för att ta till spriten och när han drack var han jobbig. Att jag inte fortsatte leva med honom berodde på att han ljög för mej om det mesta. Jag orkade inte med hans lögner och historier om allt och inget. Jag känner att det var många som tyckte att han var fel för mej. Jag mötte ännu en man som jag fick förtroende för. Vi gifte oss 2001 och har levt lyckliga sedan dess. Vi har haft det svårt ibland men det har vi klarat av och jag hoppas att vi kommer att leva resten av vårt liv tillsammans.

Som jag skrev innan så saknar jag mina föräldrar oerhört mycket det känns så konstigt att inte ha dem att prata med när man behöver. Jag vet inte hur det kommer att bli när allt är över efter begravningen och bouppteckningen. Men den dagen den sorgen. Det känns så tomt när man inte har dem hos sig. Men jag hoppas och tror att jag har mina barn och att de accepterar mej som jag är. Jag älskar mina barn och barnbarn och min make över allt annat här på jorden. Hoppas att det är ömsesidigt. Man måste ta vara på det man har medan man lever för sedan är det försent.

Än en gång tack för det vackra du skrivit i din blogg kära dotter. Du ska veta att du är en stor tröst för mej i min stora sorg. Saknar far och mor jätte mycket, det känns så svårt att inte ha dem kvar men jag hoppas och tror att de har fått mötas igen och att de får det bra tillsammans. Älskar Er mor och far. Kramar från Margaretha.